Fra katalogen til utstilling i Wangs Kunsthandel, Oslo, 1986:

Rummet var mörkt

Av Maaretta Jaukkuri

Kännetecknade för vår tid tycks vara att man i brist på allmängiltiga värden forsöker söka sig till det ursprungliga. Denna strevan uppenbarar sig i många olika skepnader, på många olika områden.
I konsten tycks det vara frågan om en sökan in i myternas rötter, en strevan att avblotta det som har hänt för att nå den tanke, medvetenhet, arketypiska livsituasjon som födde, var ursprunget till myten, men som historien har förändrat. Erik Annar Evensens konst har en aspekt som anknyter sig till denna tanke. Han målar t.ex. mytiska djur, stämninger, situasjoner som äger en känsla av nödvendighet; de måste målas för att livet skall fortsätta, för att skapandet skall fortsätta.
Han er djupt medveten om det estetiska, men använder det med en ironisk underton. Dette visar sig i hans val av material som ofta er et direkt hån mot salongsmåleriet. Det som kanske började som et resultat av bristande resurser för att skaffa de sedvanliga materialen, har således blivit till et språk eller kanske till en dialekt som verkar nå sin exakthet gennom de resonanser och dissonanser som uppstår såvel i förhållande till den klassiska konsten som til måleriet här och nu.
Färgstämningen er mørk. Mørkt er trøstande för en nordbo; det vänder ens tankar inåt, mot en själv och ens egna känslor. Det kan naturligtvis ofta också vara oroande tankar och känslor, men i denne dialog upptäker betraktaren någonting av sina egna myter och deras historia. Man blir orolig i det ögonblick man trodde att här kunde tankarna vila, i det mørka och vackra.

Rummet var mörkt
ock tiden efter midnatt
då forbrytaren rev bort
sina naglar med fosfor
lyste omkring sig
I rummets hörn ock såg
åter samma myller
av ufullgågna varelser;
liten kropp, stort hovud.



Hans första tanke: Undkomma -
Då ser han bakom sig
i väggen hur de sista konturerna utplånas
av dorren han kom in gjenom

(ur scenario av Gunnar Ekelöf)

Hans förhållande till konstnarskap är också preglat av dualismen. Samtidigt som han i sin konst hävdar rätten att vara individualistisk, att göra det man vill, oberoende av alla hinder, är han också medlem i Lambretta-gruppen - kanske också det som hållit dessa sex konstnärer så länge ihop - är medlemmars möjlighet att vara sig själva än att försäkra gruppens liv. Vad dessa konstnärer har lärt sig om de interna kräfterna i en grupp har säkert också blivit en resurs i deras konst. Förmågan att kommunicera är viktig och förutsätter också att man kan lita på att bli förstått.
Stort förmat är typisk för Erik Annar Evensen. Det refererar till den omtalade, mångskiftande fysiska aspekten i dagens konst. Förmatet, texturen, färgytan sakapar en stämning hos och kring åskådaren. Men det har en förmåga att förmedla även den fysiska händelse som utgör en aspekt av målarens dialog med sitt material.

Hans andra tanke: undkomma -
dra hatten i pannan
sparka till lampan
Trycka ut fönsterrutan
och hoppa i mörkret...
Då ser han i fönstret
den svartblenkande blindrutan
med ingenting annat bakom
än murar av dovhet -
O mörker men ingen sömn
och upprätt i sengen
ett öde utan ögon
som tvingar mig till fönstret...
Mitt ansikte! Spegelbild!

(ur scenario av Gunnar Ekelöf)